Bemanningspool – ett sätt att förbise de verkliga problemen

”Jag levde i stort sett i bilen” – så sa en kollega till mig när vi en dag på jobbet pratade om den bemanningspool som Socialstyrelsen i skrivande stund rekryterar medarbetare till. Min kollega hade tidigare arbetat inom en bemanningspool inom en annan kommun och menade att det var ett stressigt arbete, aldrig skulle hon kunna tänka sig arbeta så igen.

Samtidigt som fler kollegor beklagade sig över implementeringen av en bemanningspool i kommunen började jag fundera kring samma sak, är det verkligen en så fantastiskt bra verksamhetsidé?

I arbetsbeskrivningen för de 20 tjänster som annonserats skriver Socialtjänsten att syftet med en personalpool är att se till att det finns utbildade vikarier att tillgå inom olika områden: hemtjänst, daglig verksamhet, LSS-boenden, vård- och omsorgsboenden, personlig assistans samt boenden inom socialpsykiatrin. Det innebär att du som anställd utgår från olika arbetsplatser, dagligen, och det här medför fler negativa aspekter snarare än positiva.

För det första är en personalpool inte en hållbar lösning för att säkerställa kvalité och bemanning. En bemanningspool är ett sätt att förbise de verkliga problemen som pågår i verksamheterna: kort- och långtidssjukfrånvaro, arbetsmiljö och ledning. Jag arbetar själv inom delar av de beskrivna områdena som man syftar till att bemanna upp och ser brister på arbetsplatser där man många gånger är beroende av vikarier. Ofta finns någon sorts oro över att vikarierna är otillräckliga och svåra att få in vid behov, här kan jag förstå bemanningspoolens syfte, det här blir dock också en spärr i verksamheterna där man stirrar sig blind och aldrig riktigt upptäcker vart problemet till det så stora behovet av vikarier egentligen ligger. Av det jag själv ser handlar det onekligen 8 gånger av 10 om arbetsmiljö.

Omfattande vetenskapliga forskningsöversikter visar att anställda som upplever arbetsmiljöproblem uppskattar sin prestationsförsämring till i genomsnitt 38 procent. Arbetsmiljöproblem orsakar alltså högre prestationsnedsättning än hälsoproblem och dåligt ledarskap och socialt klimat är de starkast påverkande faktorerna.

I dagens moderna samhälle råder det inom många organisationer ett styrningssätt enligt New Public Management, där det finns en strävan efter att uppnå bästa möjliga resultat men utifrån minskade resurser. I sin tur är en effekt av detta styrningssätt en ökad belastning på medarbetarna vilket på sikt, på grund av en ständig press om att alltid leva upp till den kvalité företaget uppsatt som mål, kan leda till stress och sjukfrånvaro.

Den kvalité man syftar till att uppnå inom Socialtjänsten med en bemanningspool låter problemen fortgå. Ett direkt resultat blir också att brukarperspektivet går förlorat. Det är människor vi arbetar med och då särskilt individer i behov av olika insatser och stöd, att då låta de möta nya vikarier varje dag (i stället för att ha återkommande och fasta) skapar oro. En satsning borde inte ligga i implementeringen av en bemanningspool utan snarare i att arbeta mer arbetsmiljöinriktat för att minsta sjukfrånvaron på arbetsplatserna. Är bemanningspoolen verkligen för brukarnas bästa eller för att de verkliga problemen ska sopas under mattan?